Italian Neoclassical Painter, 1754-1817 was an Italian neoclassical painter. He was born at Milan. He had been intended to follow his father's career in medicine but instead entered the private academy of the painter Carlo Maria Giudici (1723?C1804). He received instruction in drawing, copying mainly from sculpture and prints. He then joined the class of the fresco painter Antonio de' Giorgi, which was held at the Ambrosiana picture gallery in Milan. He also frequented the studio of Martin Knoller, where he deepened his knowledge of painting in oils; and he studied anatomy at the Ospedale Maggiore in Milan with the sculptor Gaetano Monti. His interest in aesthetic issues was stimulated by the classical poet Giuseppe Parini, whom he drew in two fine pencil portraits. In 1776 he entered the Accademia di Belle Arti di Brera to follow the painting courses of Giuliano Traballesi, from whom he received a mastery of the fresco technique. His best pieces are in the church of San Maria presso San Celso and the royal palace at Milan, almost rival those of his master. He was made pensioned artist to the Kingdom of Italy by Napoleon, but lost his allowance after the events of 1814 and fell into poverty. During his stint as court painter he rendered portraits of Napoleon and the chief personages of his regime.   Related Paintings of Andrea Appiani :. | Portrait de Nicolas, comte Frochot, ou, Portrait de Pierre Etienne, comte Mejan | Portrait de Nicolas, comte Frochot | Portrat des Napoleon | Portrait de l'Imperatrice Josephine | Recreation by our Gallery |
Related Artists:
Douglas Cowper
painted William Powell Frith in 1836-1838
Carl Stefan Bennet
Carl Stefan Bennet (1800-1878) was a Swedish painter
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.